Tjena va tiden går!!
Det var ett tagsedan man var inne på denna. Men nu är det dags att börja blogga igen! :)
Under tiden som varit har ja hunnit med 200 mil med minibuss i Finland, 2 st fjällresor till Vemdalen, Lessebo, missionsbåts konferensen "kings fleet", Gamleby och nu i helgen var vi i det Värmländska landskapet.
Värmland
Det hela började redan i torsdags med en liten resa upp till den öskötska staden Norrköping. Dialekten får mig att skratta inombords Dialekter i vårt avlånga land är roligt! Sen finns det ju vissa som är roligare än andra. T.ex. skånsk an eller varför inte lite värmländska eller "bonna" dialekt?
Ja nu skulle vi ju inte fastna i dialekter, så därför ger vi oss rakt in i Annas blomster affär i Skärblacka. Doften är ljuvlig när vi kliver in genom dörren. Nere i köket står färdiglagad lasangnrede att avnjutas med glass som efterrätt 4st mätta och belåtna sätter sig nu i den lilla minibussen för att åter igen åka till storstaden.
Shopping i Ingelsta köpcentrum stod som nästa programpunkt. Tjejerna försvann ganska fort, medans jag och Andreas gick till sportsfären. Köpte mig ett par riktigt snygga löparskor och 2 skjortor i en klädafär. Andreas pratade bara i telefon.....
Sedan drog vi till ett ålderdomshem och lirade lite psalmer för de äldre. De blev så glada :)
Försökte verkligen dricka upp en smoothie, men det gick verkligen inte. Ja trodde ju att de skulle va som milkshake!! haha :)
Med den syrliga smaken i min mun åkte vi vidare till svt´s gamla lokaler för att vara med och studera agape församlingens lovsångsteam. Deras basist dök aldrig upp, så ja fick äran att spela. De va helt sjukt kul!! :)
Trötta åkte vi hem till Carolinas föräldrahem i Skärblacka. När vi kom dit, ställde hennes föräldrar till med en riktig fet god kvällsmat.
Fredag morgon var nu kommen. Yrvaket tittar jag ut genom fönstret och ser att marken är vit som snö. Det tar några sekunder innan ja fattar att aprilvädret är på riktigt.
Resten av dagen spenderades i en minibuss på väg upp till Arvika.
Förväntansfullt sitter jag där och tittar ut i det snöiga landskapet och funderar lite på om ja kommer bli nervös när ja ska bli intervjuad på ett ungdomsmöte.
Ungdoms mötet gick bra och ja va inte nervös någon gång. Ja satt där i den vita fotöljen och njöt av att få svara på åskådarnas frågor angående shalom och bibelskolan "Blå kust".
Klockan går och den långa resan gör sig påmind. Dags att sova på ett liggunderlag!!
Efter en stenhård natt och en god frukost skulle vi i musikteamet hålla i en konfirmations lektion. Just de, haha.
Ja har ju glömt att berätta om det underbara musikteamet ja e med i. På trummer har vi Andreas, en riktigt taktfast människa som gärna kastar i väg trumpinnarna när han spelar som bäst. :) På piano och sång har vi våran yngsta och snyggaste Sabina Borg. Vår uthålliga dirigent, sångare och telia nörd, Carolina!! :)
Själv spelar jag på dom tjocka och avlånga strängarna på en bas. Jag är något längre än alla andra och gillar "så klart basket", eller varför inte se ner på någon annan säger ja skämtsamt :)
Efter lektionen kom det som en överraskning. De andra i teamet frågade om ja ville hänga med till Oslo. Ja vill helst av allt gå och lägga mig. Ja va trött och såg inte alls något nöje i att och 17 mil till Oslo. Va i hela världen skulle ja göra där? Skidskytte i Holmenkollen kanske skulle vara ett lockande argument, men de e ju bara ja i teamet som är sport nörd. Men ja tänkte att ligga i en kyrka och inte ha tillgång till internet eller tv är inget roligt. Ja bestämde mig till slut att ja skulle åka med.
Vi närmade oss Oslo någon gång runt tre tiden på eftermiddagen. Långt där borta över alla hustak kunde man se något som liknade hoppbacken i Holmenkollen. Där satt jag och drömde om att få åka dit och kolla på skidskytte. Men det skulle nog inte bli så, trodde jag.......
Vi snurrade runt en stund i Oslos centrala stadsdelar. Plötsligt uppstår den pinsamma, smärtsamma känslan. Känslan blir allt mer på trängande. Det finns ingen möjlighet att stanna. Trycket ökar mer och mer. Tillslut kan ja inte hålla mig längre de bara måste få komma ut!! Ja sliter upp dörren på minibussen rusar in i ett gatukök och frågar om dom har en toalett??
Givetvis hänvisades jag till en toalett, men smärtan av att klämma åt tog all uppmärksamhet. Som tur är får ja syn på en pub. Ja rusar rakt in till toan och får äntligen lätta på trycket i urinblåsan. Så skönt!!
Nöjd och glad går ja och sätter mig i minibussen. När vi åter igen börjar rulla så avslöjas överraskningen att vi ska till.......Kan du gissa??? HOLMENKOLLEN!!!! Det är nästan att ja flyger upp genom taket av glädje :) Jag blev som ett barn som ivrigt frågar om det inte snart e dags att öppna paketen. Energin av glädje strömmar genom hela mig!!
Vilken mäktig känsla det var att kliva in på skidstadion. Alla tv kameror som stog längs banan, alla härliga människor som hejade glatt när Björn Ferry åkte förbi med en ledning av drygt 40 sekunder ner till en annan svensk som ja glömt namnet på. Två svenskar i ledning!! Vilken spännande tävling det var ända tills Björn och den andre svensken sköt bort sig på sista skjutningen. Helt klart bjöds det på dramatik när normännen spurtade på målrakan. Glad men ände lite besviken av att var så när en seger, går ja till baka till minibussen.
När vi började köra upptäkte vi en gul lapp som satt på rutan. "De kanske bara e reklam" säger Carolina. Men Andreas böjer sig ändå ut genom förar dörren för att kolla va de e för gul lapp. Till vår besvikelse ser vi att det är en böteslapp på 700 norska kronor för att vi kört med dubbdäck i Oslo.
Men en solskens historia har såklart en vändpunkt!! :)
Hela syftet med resan var att vi skulle hämta en bil som en privat person ville skänka till shaloms arbete. På söndags morgon åkte vi upp till en liten en liten missionsförsamling utanför Årjäng. Vi spelade och sjöng, berättade om shaloms arbete och ledde såklart lovsången. Efteråt packade vi in i bussen för att åka och hämta den nya ”shalom bilen”.
När jag till sist hoppar in i bussen, drar igen dörren så är stämningen inte sig lik. Men plötsligt spricker läpparna i ett stort leende på Sabina samtidigt säger hon att en man överlämnat 1000kr kontant till vårat team!!!
För dig som inte riktigt hängde med kan ja berätta att du nyss läst om vändpunkten i solskens historian.
Nu hade vi fått pengar till att betala böterna!!
Ja måste erkänna att dessa böter gjort mig orolig för vad man ska säga till Shaloms ledning ??
Glada över detta under som Gud gjorde så åkte vi och hämtade bilen. Och fortsatte sedan resan hem till Oskarshamn.
Två a-fyrasidor blev det :)
Gud är god!!! :)
